Idag tog jag emot eleverna efter sommarlovet. I år arbetar jag i årskurs 1.
Det är något alldeles särskilt med den första skoldagen. Förväntansfulla elever kommer in genom dörren, några lite försiktiga och andra fulla av frågor och energi. Nya platser, nya böcker, kompisar och så mycket som väntar på att upptäckas.
När jag såg dem idag kom jag att tänka på min egen första skoldag.
Jag minns framför allt förväntningarna. Allt jag skulle få lära mig. Att läsa, skriva och räkna och så småningom förstå mer och mer av världen.
Den känslan önskar jag att varje barn får bära med sig in i skolan.
Men efter en dag tillsammans med våra yngsta elever tänker jag också på vilken skola jag skulle vilja ge dem under åren som ligger framför dem.
För mig börjar det med något väldigt grundläggande: läraren måste få tid att se varje elev.
Det är svårt när klasserna blir för stora. I en klass finns barnet som redan läser flytande och behöver nya utmaningar. Där finns barnet som kämpar med bokstäverna. Någon behöver få en instruktion en gång till och någon annan behöver lugn omkring sig för att kunna koncentrera sig.
Alla ska få möjlighet att lyckas.
Därför tycker jag mycket om Liberalernas förslag om max 20 elever per klass, med början i lågstadiet.
Jag vill också se mer undervisning i halvklass i svenska och matematik i lågstadiet. Jag vet från skolans vardag vilken skillnad en mindre grupp kan göra. Plötsligt finns mer tid för varje elev. Det blir lättare att lyssna på hur ett barn läser, upptäcka vem som inte riktigt förstått och samtidigt hinna utmana den elev som redan kommit långt.
Framför allt måste vi bli bättre på tidiga insatser.
Vi ska inte vänta tills en elev har misslyckats gång på gång innan hjälpen kommer. Upptäcker vi tidigt att ett barn har svårt med läsningen, skrivandet eller matematiken ska stödet sättas in då.
De första skolåren är alldeles för viktiga för att förlora.
Jag vill ha en skola med riktiga böcker, mycket läsning och tydlig lärarledd undervisning. En skola med studiero och höga förväntningar, men också en skola som förstår att barn är olika och ibland behöver olika vägar för att nå målet.
Och jag vill att lärare ska få vara lärare. Vår tid ska i första hand användas till undervisningen och till eleverna.
När jag tittade på mina ettor idag såg jag förstås inte framtida statistik eller staplar i en kommunal budget.
Jag såg barn.
Barn med förväntningar, drömmar och en enorm vilja att lära.
Politikens uppgift är att ge skolan förutsättningarna att ta vara på det.
Max 20 elever i klassen. Halvklass i svenska och matematik. Tidiga insatser när ett barn behöver stöd. Mer tid för läraren att faktiskt undervisa och se varje elev.
Det är den skola jag vill ge de elever som idag fyllde klassrummet med förväntan.
För det är precis där framtiden börjar.
