Förskolan är början på hela livet
Debatten om förskolan i Skövde har engagerat många den senaste tiden. Föräldrar har berättat om stora barngrupper, stressade pedagoger och en verksamhet där personalen inte alltid får tiden att räcka till.
Jag tycker att vi ska lyssna på dem.
Jag har själv arbetat som förskollärare under flera år och har sett hur mycket tuffare arbetet har blivit. Jag vet vilket fantastiskt arbete som görs varje dag, men också hur krävande yrket är. Det är ett arbete som kräver ständig närvaro – man ska se varje barn, skapa trygghet, arbeta pedagogiskt och samtidigt få en stor barngrupp och hela vardagen runt omkring att fungera.
I dag arbetar jag i skolan. En av anledningarna till att jag lämnade förskolan var att arbetet helt enkelt att de stora barngrupperna slet på kroppen. Det tycker jag också att vi måste våga prata om.
För om erfarna förskollärare känner att de inte orkar arbeta kvar i yrket hela arbetslivet har vi ett problem. Då handlar arbetsmiljön inte bara om personalen här och nu, utan också om vår möjlighet att behålla utbildade och erfarna pedagoger i förskolan.
Det som slår mig i den aktuella debatten är att kritiken sällan handlar om personalens engagemang. Tvärtom beskriver många föräldrar pedagoger som gör ett fantastiskt arbete och som verkligen ser och bryr sig om barnen.
Problemet är förutsättningarna.
Och där börjar politikens ansvar.
Förskolan är ibland lätt att behandla som ännu en verksamhet i den kommunala budgeten. Det ska räknas på lokaler, bemanning, effektiviseringar och kostnader per barn. Självklart måste också förskolan ha ordning på ekonomin. Men vi får aldrig glömma vad verksamheten faktiskt handlar om.
Det handlar om små barns första år i livet.
Det är i förskolan många barn för första gången möter en vardag utanför den egna familjen. Där utvecklas språket, relationerna till andra barn och vuxna och nyfikenheten på världen. En bra förskola kan dessutom betyda särskilt mycket för de barn som inte har samma förutsättningar med sig hemifrån.
Därför är mindre barngrupper inte någon detalj i en budgetdiskussion.
När grupperna blir för stora blir det svårare för pedagogerna att hinna se varje barn. Det blir mindre tid för samtal, språk och pedagogiskt arbete. Det blir också svårare att ge trygghet åt det barn som behöver en vuxen lite extra just den dagen.
Skolverkets riktmärken för barngrupper finns av en anledning. De ska vara en viktig utgångspunkt när vi organiserar förskolan. Och när verkligheten gång på gång hamnar långt från riktmärkena måste politiken våga fråga sig varför.
För mig är detta också en fråga om vilket samhälle vi vill bygga.
Vi kan spara pengar tidigt i ett barns liv och riskera att få betala betydligt mer senare. Eller så kan vi investera i trygghet, språk och lärande från början.
Jag föredrar det senare.
Liberalerna har länge drivit frågan om mindre barngrupper och högre kvalitet i förskolan. I Skövde behöver vi fortsätta det arbetet. Vi behöver mindre barngrupper, en bättre arbetsmiljö för pedagogerna och en vuxennärvaro som fungerar under hela dagen – inte bara under de timmar då bemanningen är som högst. Det kommer att kräva prioriteringar. Kommunens resurser är inte obegränsade och politik är just att bestämma vad som ska prioriteras när pengarna inte räcker till allt.
Då tycker jag att barnen ska stå långt fram i kön. Barnkonventionen är svensk lag och principen om barnets bästa måste vara mer än vackra ord i kommunala dokument. Den måste märkas också när vi fattar beslut om resurser, bemanning och barngrupper.
Jag är därför glad över att föräldrar i Skövde engagerar sig och höjer rösten. Föräldrar som ställer krav på en bättre förskola är inte besvärliga. De hjälper oss politiker att se sådant som annars riskerar att försvinna bakom statistik och ekonomiska tabeller.
Jag har stått mitt i den där vardagen själv. Jag vet hur mycket en skicklig förskollärare kan betyda för ett barn. Men jag vet också vad som händer när tiden, kroppen och personalen inte räcker till. Därför är det här en fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat.
Förskolan är inte förvaring. Den är inte bara en rad i kommunens budget.
Förskolan är början på hela livet. Och då måste vi också prioritera den därefter
